Linda Wahlgren

Har precis haft mamma, Lisa och Mira på besök eftersom jag fyller 25 år idag :D Vi käkade smörgåstårta och drack flädercider, smaskens! Lisa ville nödvändigt ta ett kort på mig med sin mobil för att lägga in det i sin blogg. Tja, jag ville ju inte bråka så jag gick med på det. Lisa "arrangerade" en, som hon tyckte, bra bild genom att få mig att bita i en förpackning Werthers Original som jag hade fått i present. (Nog för att jag gillar det godiset, men jag öppnar alltid förpackningen genom att antingen "dra" upp den eller med sax ...) Jag har varit inne på Lisas blogg och kollat och tycker faktiskt att bilden blev helt okej. Mina presenter bestod i övrigt av ett set med linne,tunika och byxor från mamma, pengar från farfar samt en top från kusinerna i Göteborg. Det är alltid kul när man kan utöka garderoben, speciellt nu när det börjar bli vår :) Dessutom blir det ju förhoppningsvis Furuboda i sommar igen så det betyder att jag kan ta det här snygga setet med mig.

Har ännu inte fått något svar om betyg och kommentarer på den hemskrivning jag har berättat om ... så det är väl bara att fortsätta vänta. Det dyker väl förhoppningsvis upp något inom de närmaste dagarna. Dock skulle det väl kännas sisådär att få något besked under morgondagen eftersom jag fyller 25 just imorgon. Å andra sidan så behöver jag väl, om man ska gå efter vad föreläsaren har meddelat i det mail jag fick för några dagar sedan, knappast oroa mig.

Har även fått kort från farmor och Akke. Det var ett födelsedagskort av den hopvikbara sorten (i kuvert) som innehöll 200 pix. Har ännu inte hunnit lägga ut dem på något när detta skrivs - å andra sidan har jag klarat både gårdagen och hela dagen idag utan att belasta mitt konto  genom att ta ut pengar därifrån. Ibland (men bara ibland) tror jag på det som min käre far säger om att jag är ekonomisk. Att jag kan sköta min ekonomi på det sätt jag gör beror kanske på att jag, redan innan jag började läsa på universitetet, började öva på att inte slösa för mycket. Eftersom det har gått bra hittills så tänker jag fortsätta med det ;)

Morfar, jag saknar dig! Hoppas att du har det bra i himlen! <3

Gårdagen kändes som en enda dimma. Mamma och de tre yngsta syskonen hämtade mig vid missionskyrkan klockan kvart i ett och vid kapellet mötte Lisa, Anton, Mira, storasyster Nina, mammas bror Thomas och våra två kusiner från Göteborg samt deras föräldrar upp. Även pappa var med vilket jag tycker var väldigt bra - men hade han inte kommit hade det å andra sidan känts konstigt med tanke på hur nära också han och Morfar stod varandra.

Ja, gårdagen var bland det jobbigaste jag varit med om, men det känns faktiskt bättre när man får skriva om det.

Att se den vita kistan och alla blommor inne i kapellet kändes (minst) lika jobbigt som vid Mormors begravning. Tycker ändå det var bra att vi fick komma in och slå oss ner en stund innan begravningen började, så att man kunde vänja sig något vid att kistan stod där.

"Vi saknar Dig" stod det på bandet till kistdekorationen med röda rosor, vit ginst och röd gerbera. Den var från Mamma, alla oss fem barn samt naturligtvis Anton och Mira. Runt kistan låg buketter, bland annat med gerbera, från övrig släkt och vänner - en av buketterna var från mammas moster och morbror i Junsele, som tyvärr inte kunde närvara vid begravningen. En stor dekoration med bland annat rosor och liljor stod precis framför kistan. Det kändes som en väldigt värdig sista resa för en av dem vi älskade mest. Sorgligt givetvis - men också vackert. Jag tror att Morfar log i sin himmel när han såg det :) Det som prästen i sitt minnestal sa om morfar fick oss också säkert att tänka på alla de positiva och glada minnen en av världens finaste människor efterlämnar.

Det var egentligen först nu, när man lyssnade till minnestalet och samtidigt såg kistan rakt framför sig, som man började inse det ... att man aldrig kommer att få träffa Morfar igen :'( Konstigt nog började jag inte gråta direkt - inte ens under psalmsången - men när vi skulle gå fram till kistan för att lägga varsin blomma och säga adjö för sista gången, kände jag hur tårarna började forsa nerför kinderna. När sedan gudstjänsten var slut och vi skulle fortsätta till Hembygdsparkens Wärdshus för att äta lunch, stod några av oss kvar vid kistan en stund för att försöka ta in vad vi varit med om. Trots att det blev en hel del tårar vid begravningen försökte säkert de flesta av oss minnas Morfar med glädje - för jag är säker på att det är precis vad han hade velat.

Jag älskar dig Morfar, du var en av dem som betydde allra mest för mig <3 Jag hoppas och tror att du och Mormor har det bra i himlen. Hon blev väl glad att se dig igen, nu när hon har väntat så länge? Vad gör ni nu? Jag tror att ni sitter på en bänk under ett blommande körsbärsträd och pratar, ni har säkert mycket att tala om nu när ni inte har setts på så lång tid ;) Blev hon förvånad när du berättade att jag fortfarande har kvar den lilla Nallegrisen som jag fick av dig i julklapp för nästan tjugofem år sedan? Jag antar att hon blev förvånad - men säkert också glad med tanke på hur mycket hon och jag lekte med Nallegrisen när jag var liten - och att jag alltid hade den med mig när jag och Lisa sov över hos er. Nallegrisen är och kommer alltid att vara ett av mina allra bästa minnen av dig Morfar. Och så kommer jag naturligtvis att minnas vilken otroligt snäll människa du var. Glöm aldrig mig, för jag kommer aldrig, aldrig att glömma dig! <3

Kollade precis min mail och noterade att vi som läser A-nivån i etnologi hade fått ett mail från den föreläsare som kommer att rätta de trefrågorshemskrivningar jag tidigare har berättat om. Han har tydligen läst igenom allas arbeten men inte satt de slutliga betygen ännu. Dock sa han att han hade kollat så noga på skrivningarna att han hade ansett mig bli åtminstone godkänd.

Ni som kanske tror att jag bloggstrejkar eftersom här inte har skrivits inlägg på några dagar ... kan vara helt lugna. Cirka 150% av min tid och energi går nu nämligen åt till att försöka prestera en extraordinär hemskrivning (se förra inlägget) till den femte maj. Detta är den andra hemskrivningen (workshoprapport) i sitt slag jag skriver - det kommer en till så småningom. Som om inte det vore nog kommer vi som läser A-nivän i etnologi att få tillbaka en annan hemskrivning i början av nästa vecka (det rör sig då om den skrivning där man var tvungen att skriva åtminstone en sida per fråga).

Och ni som tycker att det verkar rörigt med all litteratur, alla skrivningar hit och dit och det ena med det andra - det är precis vad man också ofta tycker om man är nybliven högskolestudent, vilket jag har egen erfarenhet av. Jag kan dock intyga att man förr eller senare vänjer sig, när man väl har vanan inne och märker att det går bra - "wow, jag klarade en tenta igen" - så blir man enligt mig sporrad att fortsätta.

Den konstiga rubriken på detta inlägg kommer sig av att jag precis har inlett skrivandet av en rapport som ska vara inne den femte maj. Än så länge har jag bara kommit en bit på inledningen - å andra sidan har vi tre veckor på oss. En del litteratur ska fixas i vanlig ordning så det blir ett besök på bibblan i morgon efter att jag har varit hos frissan.

I övrigt har jag varit i Lund idag, vi hade gruppdiskussion, så kallad "workshop" och det är dessa möten som våra skriftliga rapporter bygger på. Det går till så att vi vid det inledande mötet enas om en gemensam frågeställning som varje student sedan individuellt söker svar på - detta innebär att infallsvinklarna kan vara högst varierande. Den här gången är problemformuleringen följande: Hur tedde sig förändringarna i vardagslivet för människor i det moderna industrisamhället (1870-1930)?

Igår kväll var det exakt en vecka sedan morfar lämnade oss. Saknaden efter honom är lika stor nu som när jag fick beskedet för drygt en vecka sedan. Men jag vet ju - eller hoppas - att han nu har det bra. För övrigt ska jag nu fixa min lunch och sedan baka ut en kakdeg för att ta halv tre-bussen ut till Vejbystrand och hälsa på mamma.

Har idag varit på biblioteket och hämtat tre kursböcker som jag dock inte har börjat läsa eftersom jag har  varit upptagen med att städa min lägenhet. Ska bara svabba golvet innan jag går ut en promenad igen, den här gången till Coop för att veckohandla.

Jag träffade Lisa, Anton och Mira på stan. Mira börjar som sagt bli stor, hon är snart fyra månader gammal. Några minnen av sin gammelmorfar kommer hon kanske inte att ha när hon blir större, men vi andra minns ju honom som den glada och roliga människa han var.

Låt mig beskriva min tillvaro med ett enda ord: INRUTAD!!! Det blir ju så, eftersom jag läser på universitetet och sliter för att ta alla högskolepoäng. Och hur går det? Jo, som jag berättade i ett tidigare inlägg är jag nu halvvägs till filosofie kandidatexamen. Har idag, efter föreläsningen, suttit och skrivit på min trefrågors hemtenta som, kvantitativt sett omfattar vad som efterfrågades av examinatorn. Och jag måste säga, trots att jag ju för tillfället genomgår en sorgeprocess, att tentan i mitt tycke börjar ta form. Mellan en och tre sidor per fråga ansåg vår examinator vara rimligt men minst en sida måste alltså varje svar omfatta. De svar jag har skrivit omfattar i tur och ordning två, en och en halv samt ytterligare en och en halv datorskriven A4-sida. Så jag behöver ju knappast oroa mig i nuläget. Dessutom ska jag i morgon till biblioteket och hämta två kursböcker jag har beställt.

Eftersom min morfar gick bort i helgen var jag idag inne på Ängelholms församlings hemsida (en del av Svenska Kyrkans sida på Internet) och tände ett virtuellt ljus. All ära och heder åt den eller de som införde denna möjlighet - det känns nämligen väldigt bra att kunna hedra någon man älskade på det sättet. Morfar blev 73 år gammal (skulle fyllt 74 nu i sommar) så det känns ju trist att han gick bort så relativt tidigt, men desto bättre att jag vet att han nu har det bättre - och att han får träffa mormor, som gick bort redan vid drygt 67 års ålder för nästan åtta år sedan.

... och hon var naturligtvis fortfarande jätteledsen. Hon hade på förmiddagen samma dag varit på begravningsbyrån för att prata om morfars begravning. Nu är tid för gudstjänsten bokad, det blir fredagen den 25 april i Heliga Korsets kapell i Ängelholm. Vet ännu inte om det blir enbart för familjekretsen, som mormors begravning för åtta år sedan, eller om det ska vara en "öppen" begravning. Det kommer jag, om inte förr, att få veta i slutet av veckan eftersom morfars dödsannons enligt mamma kommer att publiceras i NST på lördag. Då köper jag tidningen, klipper ut annonsen och sparar den på ett bra ställe - så är det bara.

Lyckades INTE föärbättra mitt resultat påhögskoleprovet sedan förra gången jag skrev det.Har precis kollat på Text-tv där facit läggs ut och det visade sig när jag kollade svaren och jämförde med det papper där man sriver ner resultatet för att kunna kolla mot det på Text-TV att jag fick 61 poäng, tror det blev 0,8.

... som bestod i att vi skulle redovisa våra rekonstruktioner. Jag tänker inte babbla för mycket här eftersom jag är aningen trött för tillfället (ska dessutom skriva högskoleprovet i morgon vilket betyder att jag måste gå upp extra tidigt eftersom vi ska vara på plats på Rönneskolan senast 8:30. Sedan blir det full fart i stort sett hela dagen fram till cirka 16:20, så det kommer med all sannolikhet kännas skönt när det är över). Kan dock tala om att alla grupper blev godkända, och för min del betyder detta att jag inom kort kommer att få 7,5 högskolepoäng till i mitt LADOK - den del av Lunds universitets hemsida där studenternas studieresultat finns (nej, man kan inte se andras resultat eftersom man loggar in på sin egen sida med ett individuellt lösenord). Dessa 7,5 poäng betyder i sin tur att jag kommer vara uppe i nittio (90) högskolepoäng och därmed halvvägs till kandidatexamen!!!

... och föreläsning i Lund. Nu är det ju så att våra skriftliga arbeten kommer att redovisas i morgon eftermiddag, så lite nervös är man ju för det. Men, återigen, efter att ha läst de andra arbetena så känns det också på ett sätt bra att denna process snart är över. Under dagens föreläsning fick vi även ut en hemtenta med tre frågor och denna ska vara fixad till förmiddagen den 14 april. Till denna behövs en del litteratur som jag igår beställde från biblioteket här i Ängelholm. Det visade sig att en hel del av mina kursare hade haft svårt att komma över litteratur, hoppas det fixar sig för dem också. Trivs för övrigt bra i min klass. Snackade med killen jag ska redovisa med i morgon - och funderar en aning på hur detta kommer att gå. (Kolla tidigare inlägg om ni är osäkra på hur processen har sett ut.)

Från Ängelholmshems sida har man, i  varje fall preliminärt, beslutat att göra processen kort med alla ungar som springer runt och busar i trapphuset, fick jag precis reda på genom en lapp i brevlådan. Ja, nu låter det kanske värre än vad det är. Det handlar om ungar "utifrån" som på något vänster tagit reda på portkoden till huset och därför kunnat springa in och busa. Senast den femtonde april kommer ett beslut att fattas av Ängelholmshem. Vad som i så fall sker är att koden till huset tas bort så att dörren hädanefter bara går att öppna med nyckel. Det innebär att om man får gäster måste man själv gå ner och öppna för dem, men jag tycker att en sådan lösning är bättre än att ha massa objudna gäster som busar i trapphuset.

So long :)

... till Furuboda folkhögskola tre mil utanför Kristianstad. Det gällde vem som ska betala för det tiodagarsläger jag har kommit med på i början av juli. Kostnaden är typ 8 000:- så jag hoppas att det fixar sig med de fonder jag har fått hjälp att söka :)

I förmiddags mailade jag till vår handledare den uppgift som jag har berättat om i tidigare inlägg. Lite nervös är man ju för vad han kommer att tycka; men som morsan säger "Man ska inte måla fan på väggen innan han är där!" Vidare är det helt normalt (enligt Bra Böckers Lexikon -jo, ni läste rätt) att känna rädsla inför en tenta. Samtidigt känner jag ju att jag faktiskt har gjort vad jag kunnat. Dessutom har jag på Etnologiska institutionens hemsida läst de texter som lämnats in (vi studenter kommer åt texterna med hjälp av ett lösenord) och kan bara säga att de är bra skrivna allihop. Nu börjar en ny delkurs - terminens tredje och sista - i morgon medan examinationen av denna skrivning sker på fredag eftermiddag. Det är bara att hoppas att det går bra :)

För övrigt skickade jag i söndags kväll ett mail till en kvinna jag känner som bor på Råå strax utanför Helsingborg. Vi känner varandra eftersom vi läsåret 06/07 läste svenska språklig inriktning 1-40 akademiska poäng tillsammans på Campus Helsingborg, som ligger centralt i Hbg, nära rådhuset och Knutpunkten, och är en filial till Lunds universitet. Nåväl, denna kvinna läser just nu litteraturvetenskap i Lund, hon är inne på sin andra termin och har en megatenta (som skrivs i sal) på onsdag, fick jag veta i svarsmailet. Det är kul när man vågar ta upp kontakten med gamla bekanta.