Linda Wahlgren

I dag var det återigen dags för föreläsning i Lund. Dagens ämne var språkinlärning och vi fick i vanlig ordning se en Powerpoint-presentation samtidigt som läraren snackade och vi studenter antecknade (fick dessutom ut Powerpoint-presentationen i pappersform, vilket fallet alltid är - eftersom det gör det lättare för oss när det väl är dags att börja läsa inför tentan). Det hela var mycket intressant. Vi fick dessutom ut en övningstenta som skrevs i början av april i år (det är alltså inte just den tentan vi som nu läser "Språkets struktur och funktion" kommer att skriva inom en snar framtid utan meningen med övningstentor är att vi ska få se hur en tenta kan vara utfoirmad och inom vilka domäner (syntax, morfologi etc) frågorna ligger). Jag började titta på min övningstenta direkt efter jag hade kommit hem nu i eftermiddags. Har faktiskt redan kunnat svara på en hel del av frågorna och är inställd på att fixa resten också (och sedan får vi ju se hur det går på den ordinarie tentan men eftersom det är tre veckor dit så är det för tidigt att oroa sig utan jag kan än så länge bara läsa på allt jag kan för att vara väl förberedd), sedan hat jag även ägnat en del av eftermiddagen åt att läsa inför fredagens lektion i talkommunikation. Det återstår att se om vi får ut någon övningstenta i den kursen men jag hoppas faktiskt att så är fallet.

Tidigare i eftermiddags ringde jag Lisa som jag brukar göra ibland. Som vanligt snackade vi om ditten och datten - bland annat visade det sig att hela familjen just i dag hade varit i Hofterup för Miras kusins namngivningsfest - varefter Lisa frågade  om jag ville "snacka med Mira", vilket jag ju ville. Och när jag väl fick snacka med Mira verkade hon faktiskt känna igen min röst eftersom det lät som att hon sa "Linda". Inte bara det - efter ett tag började hon sjunga (!) också. Det lät som något hon kan ha lärt sig på dagis, melodin verkade vara "Lilla snigel". Mitt skratt när jag hörde Miras sång, var absolut inte illa menat och det verkade inte heller Lisa tro. Det är ju bara kul att Mira verkar ha ett visst musikintresse precis som moster :)

Efter att ha varit på biblioteket och lämnat in en del böcker i eftermiddags, tog jag en sväng till Bokia. Oftast när jag besöker den affären är det för att köpa pennor, skolmaterial eller ritpapper, men denna gång var mitt ärende ett helt annat. Jag ville helt enkelt se om den självbiografiska bok en av mina vänner precis har skrivit - och som kom ut nu i början av september - hade börjat säljas, vilket den hade. Jag har precis börjat läsa den och tycker att den är väldigt bra (har även låtit bokens titel utgöra rubriken på detta inlägg). Jag har känt bokens författare sedan sommaren 1997. Detta är var han lägerledare på Solskensläger 1 på Furuboda, där jag var deltagare. Sedan dess har vi ofta setts i dessa sammanhang och 2004 gick det även en dokumentär på TV om denne mycket envise man. Han föddes utan både armar och ben eftersom hans mamma i början av graviditeten, vid en vistelse hos sina föräldrar, exponerades för ett växtbekämpningsmedel som gick under namnet Hormoslyr. När Mikael föddes gav läkarna hans föräldrar rådet att "glömma den här pojken" eftersom de inte ens trodde att han skulle kunna lära sig att sitta. Vid den här tiden - i mitten av sextiotalet - var samhället inriktat på att en kropp skulle se så "normal" ut som möjligt. I stället för att fokusera på de resurser Mikael - och andra i liknande situationer - hade antog man lösningar för att få kroppen att se "normal" ut. Detta innebar att Mikael, under flera veckors vistelser på Eugeniahemmet i Stockholm, fick börja träna med proteser - något han senare övergav eftersom han beslutade sig för att bli så självständig som möjligt. Dessutom är han väldigt envis. Denna envishet och hans mentala styrka har bland annat gjort att han i dag kör bil som vem som helst. Han är gift och har tre barn- Sara som är född 1994, Simon som är född 1998 och Linus som är född 2004. Hans familj finns med i boken - både i text och bild. Jag rekommenderar boken eftersom jag tycker att den är väldigt bra skriven och väldigt intressant.

Arbetet med C-uppsatsen har (mycket välförtjänt om ni frågar mig) mer eller mindre legat nere under dessa terminens första veckor eftersom lingvistikkursen så att säga har hamnat i första rummet. Det var dags för föreläsning i dag igen, i delkursen "Språkets struktur och funktion", där ämnet syntax, alltså meningsbyggnad, behandlades. Vi fick i ett Powerpoint-spel se exempel på olika typer av språk och hur meningsbyggnaden ser ut i dessa, bland annat i vilken ordning subjekt, verb och objekt hamnar i satsen. När jag väl var hemma efteråt var det bara att på nytt sätta sig och läsa delkursens litteratur, det är mindre än en månad kvar till tentan och den tänker jag INTE kugga på! Vi får se hur det går men det blir sannolikt mycket läsande framöver.
  Jag tycker dock ändå att några ord förtjänar att sägas om C-uppsatsen i svenska. Jag ska alltså lägga fram den senare i höst och vet att jag kommer att få göra en del ändringar innan jag mailar in den version som ska läggas fram. Nu har det dock visat sig att dessa ändringar mest består i att fixa till mindre saker. Det kommer alltså säkert bara att kännas skönt när man väl har dessa ändringar bakom sig. Nästa handledningstillfälle i Lund äger rum om två veckor, alltså den 7 oktober, så jag har ganska gott om tid att förbereda mig. Som tur är så har jag lingvistikföreläsning den dagen så mötet kommer att äga rum efter lektionen.

Det blev en tidig morgon i dag igen eftersom det var dags att bege sig till Lund för föreläsning. Huvudämnet för dagen var talkommunikation och fonetik - den ena av två parallella delkurser vi grundstudenter i lingvistik läser. I vanlig ordning fick vi se en Powerpoint-presentation, vars ämne just i dag var hur vokaler bildas. Även om detta är avancerat så är det oerhört intressant också. Den viktigaste delkursboken har jag dessutom beställt via nätet och fick hemskickad i går vilket innebär att jag nu kan läsa i lugn och ro utan att behöva tänka på att boken ska lämnas tillbaka en viss dag. Trots att jag har läst 1,5 högskolepoäng fonetik hösten 06 - det var då jag läste på Campus i Helsingborg - så innehåller kursen i talkommunikation en hel massa som är nytt också för mig. Därför är varje ledig stund hemma värdefull på så sätt att jag då tar tillfället i akt att läsa kurslitteratur - vilket tog upp nästan hela den föreläsningsfria gårdagen. Jag har inte desto mindre börjat fatta alla de fackuttryck som förekommer - till exempel formanter - så det är väl bara att köra vidare. En annan sak som sker nu närmast är att vi ska göra posterpresentationer i grupper, och den grupp jag ingår i ska göra en om manligt och kvinnligt språk. Därför gick en del av gårdagen också åt till att försöka leta fakta om detta ämne.

Ja, jag är alltså inte färdig med kandidatexamen ännu utan vad jag menar är att jag under en längre tid har haft "fel" antal, alltså för få, högskolepoäng på den sida där man kan se sina studieresultat. Trots att jag har fått godkänt på båda de valbara svenskkurser jag läste i höstas har bara en av dem varit inrapporterad. Därför har jag under några månader så att säga stått stilla på 112,5 högskolepoäng. När jag precis var inne på sidan igen för att kolla visade det sig att det hade fixats till och att jag nu har de 127,5 poäng jag i själva verket har tagit. Så det enda jag har kvar nu vad gäller svenskan är alltså C-uppsatsen. Dessutom ska jag inom en snar framtid ha muntlig tenta i dialektologi vilket jag är helt inställd på att fixa minst lika bra som det gick med namnforskningskursen.

Det kändes faktiskt riktigt bra att kunna ta ett avbrott från detta eviga läsande och följa med Lisa, Anton och Mira till mamma. Tyvärr hann jag inte med att baka utan tog i stället med en ask smålandskringlor som jag hade köpt. Däremot hade jag naturligtvis fixat en present till Matilda - en blå glasskål på fot som både hon och mamma tyckte var väldigt fin. När Matilda hade öppnat sina presenter var det dags för fika, det blev kaffe med mina köpta kringlor samt pepparkakor, kex och vetebröd - och så naturligtvis Matildas födelsedagstårta, nämligen marängtårta med smörkrämsfyllning som är ett ofta återkommande inslag på familjens födelsedagskalas. Också Mira verkade tycka om den - för att inte tala om hur förtjust hon verkade vara i de kringlor jag bjöd på. Det var kul att träffa Mira igen eftersom det var ett tag sedan sist. En rolig sak är att hon har börjat prata mer och mer - inga meningar ännu, hon är trots allt bara 21 månader, men hon säger fler och fler ord. Tidigare sa hon mest "Mamma" - och menade då kanske olika saker - men nu har hon alltså lärt sig fler ord som "Kisse" och "Gris".
  Efter fikat visade det sig att pappa - som också var på besök för att fira Matilda - skulle upp och titta på Magnarps loppmarknad som ligger vid skolan. Trots att loppmarknaden har funnits i några år har jag faktiskt aldrig varit där tidigare så jag passade på att följa med. Det fanns en hel del prylar där, allt från speglar och husgeråd till dockor och gosedjur. Jag köpte en porslinsvas, en porslinssvan och en statyett föreställande en kerub som drar en blomstervagn, alla tre sakerna dekorerade med reliefblommor. Det första jag gjorde när jag kom hem nu i eftermiddags var att diska sakerna för att kunna ställa dem på något bra ställe - har inte kommit på var men det blir antingen i vitrinskåpet eller bokhyllan.

I dag fyller Matilda femton år så det blir en tripp till Vejbystrand nu tidigt i eftermiddag. Lisa ringde för en stund sedan - och SJÖNG i luren :) - och meddelade att hon och Anton plockar upp mig vid parkeringen klockan tolv. Att vi åker ut så pass tidigt beror på att Matilda ska ha besök av en del kompisar senare i eftermiddag. Jag har läst en del kurslitteratur för att vara väl förberedd inför morgondagens föreläsning i Lund så det som står närmast på agendan är väl att slänga ihop en sats kakor att ta med sig, det är ju alltid lika kul att baka inför de kalas vi har i familjen. Om ungefär en kvart blir det dessutom till att slå på TV 4 eftersom en av mina vänner ska medverka i Nyhetsmorgon på TV 4 just i dag. Han har precis skrivit en självbiografisk bok som kommer ut nu i september och det är alltså den han ska berätta om.

Tidigt i onsdags eftermiddag, det vill säga direkt efter föreläsningen i lingvistik, begav jag mig till Dialekt- och Ortnamnsarkivet för den muntliga avslutande tentan i nordisk namnforskning. Även om jag har skrivit ett mindre arbete om orter runt Barkåkra så har jag genom kursen även fått en hel del kunskap om namn i allmänhet, det vill säga även om den svenska för- och efternamnstraditionen. Allt detta var saker som läraren tog upp på tentan, och även om jag var iningen nervös så var min inställning helt och hållet att fixa det - vilket jag också gjorde. Så det som står närmast på tur är dels att kontakta den andra läraren eftersom det även blir en muntlig tenta i dialektologi, och sist men inte minst uppsatsen, där det antagligen inom en snar framtid blir handledning så att jag vet hur jag ska komma vidare och förhoppningsvis erövra betyget Godkänd. Men än så länge känns det alltså bra att åtminstone ha fixat namnkursen.

Fram till i går har jag inte sett en enda spindel i min lägenhet, men någon gång ska kanske vara dem första ... I går kväll när jag skulle duscha kände jag att något satt på min arm - och när jag tittade efter så var det - just det, en spindel :P Antagligen har den kommit upp genom avloppet och klättrat upp den vägen. Och vad gjorde jag? Jo, jag SLÄNGDE i väg spindeln på golvet - första gången någonsin jag har vågat ta i en spindel men jag tror inte att det är någon garanti för att min rädsla för spindlar är borta. Lite senare såg jag den igen och lyckades mosa den med en bit toalettpapper. Det kanske är en idé att fixa en flugsmälla till badrummet också :)