Gott Nytt År vänner! :)
Är precis hemkommen efter att under fyra fantastiska dagar ha firat in det nya året på Furuboda. Under den tiden har jag, som ni kanske har märkt, inte bloggat så här kommer en rapport från lägret:
Dagen innan nyårsafton anlände alla deltagare till Furuboda och installerade sig på rummen. Jag fick ett rum på internatet och parkerade min elmoped utanför. Klockan fyra var det dags för invigning i aulan. En hel del av de ledare som var med på Solskensvecka 2 i somras fick vi återse nu till nyår, bland annat Jörgen och Veronica Lithell. Efter invigningen fortsatte kvällsprogrammet med bland annat musik. Jo, en sak till: på invigningen fick vi veta att nyårsfesten skulle innehålla programpunkten "Öppen Scen" och att en anmälningslista fanns uppsatt vid receptionen. Naturligtvis var jag inte sen att skriva upp mig. Låten jag hade bestämt mig för att sjunga var "Die In Your Arms" som Calle Lösnitz, Calle Kindbom och Gloria Montén har skrivit. Jag visste sedan tidigare att även Jörgen är väldigt förtjust i den låten (han kompade mig när jag framförde låten på Solskensvecka 2 2014).
Vid frukosten på nyårsaftons morgon satt jag och Jörgen och snackade om allt och inget som man ju kan göra ibland. Jörgen är en av de skönaste personer jag känner och om det är någon som har lätt för att skratta så är det han. Han berättade för mig att han i julas hade spelat på 21 julfester på Kumlaanstalten (han arbetar som frilansande musiker). När Jörgen frågade mig om jag visste hur många interner Kumlaanstalten har så visste jag inte det vilket fick Jörgen att börja skratta (jag blev inte alls arg utan började skratta jag med).
Jag tror inte att det är en överdrift att säga att vi var många som såg fram emot nyårsaftonen. Denna dag började med att vi efter frukost samlades i de grupper som vi dagen innan hade fått välja mellan. Man kunde bland annat delta i låtskrivarworkshop eller fixa snygga dekorationer till kvällens fest. Jag valde att göra festdekorationer så tillsammans med ett gäng andra begav jag mig till Ateljén som ligger mellan Furubodas aula och folkhögskolebyggnaden. Med hjälp av bland annat glitterpapper, presentsnören och glitterlim skapades diverse vackra dekorationer såsom vimplar av glitterpapper. Efter sammankomsten var det dags för lunch och vid tvåtiden begav jag mig till aulan. Under eftermiddagen var det nämligen dags för oss som skulle delta i "Öppen Scen" att repetera våra nummer. Utanför folkhögskolebyggnaden stötte jag ihop med Jörgen och det passade ju bra eftersom han skulle kompa mig. Väl inne i aulan hade Jörgen först lite problem med att få CD-spelaren att fungera men det löste sig till slut, Jörgen kunde ta ut gitarrackorden till låten och vi övade igenom den. Vi var båda väldigt nöjda med hur det gick, verkade det som, så vi hoppades att det skulle bli minst lika bra på kvällen.
Lite senare var det dags att byta om till finkläder för att först träffa de andra i aulan där vi blev serverade välkomstdrink samt kakor som hade bakats av deltagarna i en av förmiddagens intressegrupper. Efter detta var det dags att bege sig till matsalen där en fantastisk trerättersmiddag serverades. När vi kom in i matsalen var förrätten, räktoast, redan framdukad på borden. Alla gäster hade fått varsitt häfte med sånger så det blev inte bara god mat utan även skönsång under kvällen. Kvällens huvudrätt var ryggbiff med klyftpotatis och grönsaker och även detta var fantastiskt gott.
När huvudrätten var intagen var det dags att förflytta sig till aulan där "Öppen Scen" skulle äga rum. Många duktiga deltagare hade anmält sig, bland annat var det en tjej som dansade till ett avsnitt ur "Svansjön". Jag var nummer två i startordningen så när det första numret var slut presenterade Jörgen mitt bidrag:
- Och nu blir det skönsång! Får jag be Linda komma upp på scenen?
De senaste gångerna jag har uppträtt på Furuboda har jag gjort framträdandet sittandes (ni kan läsa mer om det om ni kollar inläggen från juli 2014). Så blev det även denna gång och numret inleddes givetvis med att Jörgen och jag återberättade vad som hade inträffat den där eftermiddagen i juli för två år sedan under en av det lägrets Solskenstimmar.
- Ja, sa jag, en bit in i låten fick jag ganska ont i höften så vid första refrängens början satte jag mig ner på scenen.
- Precis, och jag trodde att det var teatraliskt eftersom du bara sjöng på, fyllde Jörgen i.
- Ja, sa jag, på sätt och vis var det ju det eftersom ingen märkte att jag hade ont utan alla trodde att det ingick i låten.
När jag hade sjungit färdigt var jag mer än nöjd och gick och satte mig på min plats igen. När programmet var slut var det dags att återvända till matsalen för att äta efterrätt. När jag var på väg ut kände jag en hand på min axel. Det var Jörgen som tyckte att jag hade gjort jättebra ifrån mig. Han gav mig en spontan kram och sa att han faktiskt tycker att av alla Carl Lösnitz-låtar jag har sjungit när han har kompat mig, så är "Die In Your Arms" hans favorit.
- Jag gillar också den låten jättemycket som du kanske har märkt. Kul att även du gillar schlagers, sa jag och log.
- Ja, det gör jag faktiskt, sa Jörgen. Hur kunde du veta det? Har du läst av det genom min blick, utstrålning eller något annat?
- Det gissade jag, sa jag. Det var också därför jag valde just den låten 2014 eftersom jag tänkte att "det här är ju definitivt något för Jörgen!"
Därefter återvände vi till matsalen och en efterrättsbuffé bestående av halloncheesecake, mandelmusslor och smågodis. Strax innan klockan tolv begav vi oss till parkeringen där det var fyrverkeri och sedan var det disco i aulan.
Om nyårsaftonen var superb, så var inte nyårsdagen så dum den heller. En del av oss deltagare hade som förmiddagsaktivitet valt att tillsammans med ledarna Jörgen och Martin sjunga allsång i Furubodas aula. Bland annat sjöngs Abbas "Ring, ring" och Jonas Gardells "Aldrig Ska Jag Sluta Älska Dig". Efter allsången var det lunch och sedan fortsatte det med aktiviteter på eftermiddagen. Jag och några andra begav oss till Furubodas tvätthall för att måla graffiti, något som är helt nytt för mig men det gick bra och alla som var med verkade tycka att det var roligt. Efter graffitimålningen var det kvällsmat och vid sjutiden var det lägerbål i aulan dit vi alla begav oss. I likhet med Solskensveckornas lägerbål på sommaren så var det nu upplagt för en massa roligheter. Vi fick bland annat se deltagaren Dominik som skådespelare och lägerledaren Kristina som regissör framföra ett teaterstycke. Vi i publiken fick vara delaktiga genom att välja var teaterstycket skulle utspela sig. Platsen för skådespelet blev ett tivoli. Vi fick se samma pjäs i olika genrer såsom skräck och kärleksteater. Både Dominik och Kristina gjorde fantastiskt bra ifrån sig. Trots de genrer jag har nämnt att de spelade i så var det givetvis fullt tillåtet att skratta och visst lockade skådespelare och regissör till skratt.
Under kvällens program blev det även allsång. Lite senare när Jörgen och jag stod och snackade sa jag att jag tycker att han har en fantastisk sångröst - för det tycker jag verkligen att han har.
- Första gången jag hörde dig sjunga, sa jag, så tyckte jag "fan, vilken bra rockröst den mannen har!" och det tycker jag fortfarande men nu när jag hörde dig så tycker jag nästan att du också har en aning klassiskt i din röst och då menar jag det som en komplimang.
- Tack, sa Jörgen och kramade mig. Även du har ju en fantastisk röst!
- Tack så mycket, sa jag, men hur menar du om du ska utveckla?
- Ja, din röst är vacker, helt enkelt, sa Jörgen. Hur ska jag säga ... ja, typ som en tidig Alice Babs!
Det hade jag definitivt inte väntat mig att få höra kan jag ju säga, men glad blev jag!
På kvällen blev det även Youtube-karaoke i matsalen. Lägerledaren Erik hade riggat upp en laptop och de som ville kunde välja låter från Youtube. Själv var jag uppe på Scenen två gånger, först sjöng jag Calle Lösnitz' och Thomas Enroths ballad "Everytime That You Are Near" och andra gången blev det Lasse Stefanz låt "Till En Fader".
Vid halv elva på förmiddagen nästa dag ägde lägeravslutningen rum i aulan och därefter var det lunch följt av hemresa. Jag skulle åka från Furuboda vid tvåtiden men befann mig redan innan ett i elevhemmet Björkebos entré (utanför vilken alla kommande och avgående taxibilar stannar och lämnar av passagerare). Det visade sig vara bra att jag var så pass tidig för redan vid kvart i två kom min taxi. Det bästa med lägret är att jag har fått en hel del nya vänner och nu hoppas jag komma med på Solskensvecka 2 i sommar.
