Konsert och disco...
... upptog lägrets sista kväll. Det började i aulan där några av ledarna gav en konsert med en massa bra låtar, bland andra ” Walking on sunshine”. Under kvällen var det också disco och klockan var över tolv när vi gick och lade oss. Nu är det snart dags för lägeravslutning i aulan och sedan kommer förhoppningsvis min taxi vid två. Det bör dom vanligt jättesorgligt satt lämna alla men jag hoppas att vi ses igen.
Gårdagens Solskenstimme...
... var fantastisk. Allsång och lekar stod naturligtvis på agendan och dessutom sjöng jag ” Du måste finnas”. Det blev otroligt känslosamt och flera gånger under uppträdandet kände jag att jag var på väg att börja gråta. Detta gjorde att jag inte nådde låtens alla höga toner som jag ville men jag var ändå nöjd. När jag hade sjungit färdigt kom Jesper och en annan manlig ledare fram och kramade mig.
- Fy vad fint du sjunger! sa Jesper.
Själv blev jag så berörd av situationen att jag började gråta.
När jag och Erik, som hade kompat mig, talades vid efteråt vid middagen så sa Erik att jag verkligen hade lyckats förmedla låtens känsla. Det blev jag jätteglad av att höra. Även Jörgen verkade vara nöjd även om han sa att han fortfarande föredrar mina tolkningar av Carl Lösnitz’ låtar. Mja, tycker jag, nog för att ”Du måste finnas” är en svårsjungen låt men det är sannerligen inte alla av Calles låtar som är så jättelätta heller. Däremot tycker jag om att sjunga såväl schlager och visor som musikalmusik.
Gårdagens kvällsaktivitet...
... var ”Musikresan” som bestod i att vi allihop vid halv åtta samlades i aulan där lägerledarna Malin och Jessica, tillsammans med den fiktiva figuren ” Groove” tog oss med på en resa till bland annat USA och de samiska fjällen. På varje plats lägerledarna tog oss till fick vi stifta bekantskap med en figur och lyssna till musik från det området. I de samiska fjällen träffade vi på en samisk kvinna - spelad av en annan lägerledare - och i USA var det dags att träffa - eller rättare sagt höra - Elvis Presley. Programmet var mycket bra upplagt och alla verkade tycka det var roligt. Förutom USA och de samiska fjällen gjorde vi även ett stopp i Indien. Då fick alla deltagare och assistenter ta på sig ögonbindel för att göra luktsinnet mer aktivt, vi fick nämligen lukta på en curryblandning. Efter programmet i aulan var det dags för kvällsfika i matsalen.
Övning inför Solskenstimmen ...
... är vad jag och lägerledaren Erik Hyvönen ägnade oss åt för cirka en halvtimme sedan. Om jag jämför med förra året - då jag också blev kompad av Erik- så tycker jag att min röst i år är säkrare, att jag kan ta låtens höga toner utan att ta i för mycket. När vi hade övat - vi körde igenom låten två gånger- så var jag jättenöjd vilket även Erik verkade vara. Förra året sjöng jag samma låt men fick då ta i mer för att nå de höga tonerna. Vilken skillnad det var nu när jag faktiskt hade ägnat flera månader den sista tiden åt att öva just på min sångteknik. Vi övade som sagt låten två gånger på raken och jag bad faktiskt om att få pausa efter första gången men vi bara körde på, Erik och jag. Innan jag hittade rätt teknik hade jag ofta ganska ont i halsen efter att ha sjungit låten till Youtube en enda gång. Nu sjöng jag låten två gånger i följd och var inte det minsta ansträngd efter.
Gårdagens lägerbål...
... blev en fantastisk tillställning. Strax innan halv åtta begav vi oss till friluftsaulan uppe i skogen där det blev ett blandat program med allsång, lekar och uppträdanden. Vi fick bland annat se fem av ledarna spela den klassiska sketchen ”Soldatens hemkomst” där Jörgen var regissör och de andra skådespelare. Efter att ”skådespelarna” hade spelat sketchen en gång fick de feedback av regissören - som inte var nöjd utan ville ha det mer glatt. Även vi i publiken fick vara delaktiga och bestämma hur sketchen skulle spelas. Efter ett önskemål från en lägerdeltagare spelades sketchen i buskisversion. Vi hade allihop väldigt roligt åt detta.
Hej igen vänner!
Lägrets temadag har hitintills varit superb. Dagen inledddes med att vi allihop samlades vid utescenen där vi blev indelade i sex olika grupper. Uppdraget var sedan att på de olika stationer vi besökte - en röd, en orange, en gul, en grön, en blå och en lila station utföra uppgifter för att sedan belönas med en färg som fylldes i på det papper laget hade fått. En av stationerna, som jag besökte nu på förmiddagen, ägnades åt att måla regnbågar. Varje deltagare gjorde en sådan målning och alla dessa konstverk kommer sedan att sammanfogas till ett enda stort dito. På en annan station stod Jörgen utklädd i långklänning och hatt och det bi skulle göra var att kasta vattenballonger på honom.
Gårdagskvällens konsert ...
... var fantastisk. Förutom Paul Skoog och Leif Axelsson deltog en herrkvintett som gick under namnet ”Nya Svänggänget. De sistnämnda levererade fina tolkningar av bland annat lite olika countrylåtar. Leif Axelsson sjöng en fin låt med titeln ”Sommar i Sverige” och Paul framförde Ingemar Olssons låt ”Sköna människor”. Under kvällen sjöngs givetvis även klassikern ”Ingenting går upp mot Furuboda”. Under kvällen såldes lotter och man kunde bland annat vinna Paul Skoogs CD ”Mins bästa sånger från Furuboda”. När jag skriver detta ska lägrets temadag snart börja och förhoppningsvis har jag en del roligt att berätta när jag återkommer.
:’(
En av mina bästa vänner från Furubodalägren. Micki Granath från Malmö, avled natten till den 28 mars i år och mitt framförande av ”Du måste finnas” på Solskenstimmen på fredag kommer därför att tillägnas honom. När jag kollade min Facebook i förmiddags hade hans mamma skrivit på min sida och ville att vi skulle hålla en tyst minut för Micki innan jag sjunger. Lyckligtvis hade jag redan planerat just det - vilket Mickis mamma tackade mig för - och ledarna vet om det. När det gäller låtvalet jade jag funderat på Lydia Lithells sång ”Jag har hört om en stad” som ett alternativ men de ledare jag har talat med tycker alla att jag ska sjunga ”Du måste finnas” så då kommer jag att göra det.
Gårdagens kvällsaktivitet ...
... utgjordes av programpunkten”Amerikakväll”. Vid halv sju samlades vi allihop på Furubodas parkering för att ta del av diverse roliga aktiviteter. Man kunde, som jag gjorde, åka en sväng med en bil, en så kallad amerikanare. Tre sådana bilar hade kommit till Furuboda och det var många som passade på att ta sig en åktur: Dessutom underhöll några av lägrets ledare med skäm musik, vi fick bland annat höra låtar av Elvis Presley. Vidare fanns det bland annat en bar där det serverades popcorn och drinkar.
Lägrets intressegrupper ...
... inleddes i förmiddags och i som hade valt den kreativa gruppen samlades i Ateljén där Furubodas bibliotek tidigare har legat. Uppgiften var att gemensamt skriva en saga som vi satte ljud till. Resultatet kommer att redovisas under lägrets sista kväll.
Lägrets första Solskenstimme ...
... har i skrivande stund avslutats. Sedan något år tillbaka varar lägrets Solskenstimmar 45 i stället för som tidigare 60 minuter. Att det är så beror på att de ledare som har. hand om eftermiddagsaktiviteterna vill - vilket man ju kan förstå - ha en lagom lång paus innan Solskenstimmen börjar. I morgon och på.torsdag uteblir Solskenstimmen, imorgon förbi nämligen besökas Paul Skoog som kommer och spelar för oss och då kommer det också gäster utifrån som äter i Furubodas matsal. För oss som deltar i Solskensveckan är därför middagen tidigarelagd och börjar en halvtimme tidigare än vanligt vilket innebär att dagensSolskenstimme uteblir.
I
Sommar,solsken och Furuboda
Hej vänner! Nu är jag på plats på Furuboda och kan bara sammanfatta ankomstdagen som fantastisk. I skrivande stund sitter jag på mitt rum på internatet - som jag delar med Johanna Maletic från Hallstahammar - och bloggar från mobiltelefonen. Nu i eftermiddags när jag hade anlänt till Furuboda och just höll på att packa upp mina tillhörigheter så kom lite otippat ledaren Jörgen Lithell in för att säga hej. Han blev jätteglad när jag visade honom den skiva med Lydia Lithell-sånger som jag köpte i vintras. När jag skriver detta har jag också nyligen - rättare sagt vid kvällsfikat - visat honom, eller snarare läst innantill för honom, det blogginlägg där jag recenserar skivan ”Jag har hört om en stad ovan molnen” där bland andra Jörgens halvsyskon medverkar. Jörgen tyckte att inlägget var väldigt bra skrivet. I ledarteamet ingår förutom en del redan kända personer även en del för mig nya bekantskaper vilket jag tycker är roligt. De intressegrupper som finns att välja mellan är Musik, Ut& Njut, Idrott samt Konstakademin. Det är den sistnämnda jag kommer att välja. Under veckans Solskenstimmar finns även chans för dem som önskar att uppträda och snmälningslistan för detta kommer att sättas upp i receptionen under morgondagen.
PS. Kan även passa på att bjuda på en episod från kvällen. Det fanns en hel del flugor i matsalen så Jörgen gick runt med en flugsmälla för att bli kvitt så många flugor som möjligt. Jag kunde inte låta bli att fråga hur många flugor han trodde sig ha haft ihjäl och när jag frågade så gissade han på ”fler än 100”. När jag då svarade att Jörgen kunde låta nig sköta statistiken så började han gapskratta :D
