Linda Wahlgren

Har precis lagt till applikationen FarmVille på Facebook. Om det är någon därute som inte vet vad FarmVille är så kan jag tala om att det går ut på att skapa en tecknad figur (man väljer om denna ska vara kvinna eller man) och låta denna driva en bondgård där han eller hon sköter djur och planterar växter. Både djuren och växterna köps för låtsaspengar i spelets shop. Det finns olika nivåer i detta spel, vilket ínnebär att man har möjlighet att köpa fler och fler saker ju fler nivåer man klarar. Om man vill ångra en gröda man har sått kan detta göras genom att enkelklicka med musen. Jag har som sagt inte spelat FarmVille så länge men tycker än så länge att det är roligt (det finns kanske en risk att man fastnar i det ...).

... är det dags för klockan tio över åtta på morgonen den 3 december. Denna gång rör det sig tyvärr inte om en vanlig kontroll utan det råkar vara så att jag har tappat 50 % av mina lagningar (skrämde jag er nu så kan jag tala om att jag har lagat hål hittills två gånger i livet!). Tyvärr visade det sig att det är väldigt fullbokat på Folktandvården just nu och de tider som fanns i början av nästa vecka krockar med de handledningsmöten  och annat  som jag har inbokade i Lund. Detta var första gången jag tappade en lagning men tyvärr är det ganska vanligt eller snarare väldigt vanligt att detta händer. Får försöka hålla mig lugn på torsdag ...
  En sväng till bibblan har även hunnits med i dag eftersom jag var tvungen att fortsätta arbeta med uppsatsen och göra en del ändringar i den del där jag beskriver teori och metod. De ändringar - eller snarare kompletteringar - som behöver göras rör vidareutveckling av en del begreppsdefinitioner, så att de som läser uppsatsen i framtiden förstår vad jag menar med dessa begrepp även om de inte är lika insatta i ämnet som jag är. Därför fck jag leta upp Svenska Akademins Grammatik och ännu en gång söka rätt på de avsnitt som har betydelse för min uppsats. Några timmar och ett antal antecknade A4-sidor senare var det dags att bege sig hem, men därmed var inte arbetet slut eftersom jag satte mig vid datorn det första jag gjorde, för att fortsätta skriva på uppsatsen. Längtar fortfarande till den dag då jag åtminstone är färdig med den version som ska läggas fram.

Dagen inleddes med frukost och därefter en mycket välbehövlig promenad, också denna gång en ganska bra runda. För en vecka sedan var jag ju på Villan, denna vecka styrde jag i ställlet stegen åt andra hållet, alltså mot Rebbelberga. Det blev en dryg timmes promenad innan det var dags att tänka på att bege sig hemåt för att invänta farsan. Tyvärr blev inga schackrutor bakade eftersom det visade sig att mitt kakao var slut - så det får bli nästa gång. Klockan tre kom alltså pappa och hämtade mig och senare i Vejbystrand dök även Lisa, Anton, Mira och William upp. Det serverades stek, potatis och grönsaker - med andra ord riktig söndagsmiddag. Dessutom var det helt delikat vilket alltid är fallet när pappa är i matlagningstagen. Nu råkar ju fallet vara det att även jag gillar matlagning väldigt mycket och absolut inte är främmande att prova nya recept, häromsistens lagade jag ju till en riktigt fin laddning med vegetarisk paj. Både pappa och Cia tycker att det är roligt att jag är så pass intresserad av matlagning, och nu blev de faktiskt nyfikna på de två rätter jag talade om att jag senast hade lagat större satser av. Det är alltså dels den här tomat- och lökpajen och dels en pastagratäng med chorizokorv och grönsaker. När jag berättade om dessa verkade pappa mycket intresserad och ville ha recepten. Så nu blir det för mig att skriva ner dem någon dag när jag har tid.
  En annan rolig sak är att Mira har börjat prata väldigt mycket. Än så länge är det inga meningar men hon lär sig fler och fler ord. I dag sa hon fler olika ord än vad jag har hört henne säga tidigare, till exempel "Nej!", "Morfar" och "Bebis". När hon säger bebis är det alltså William hon menar, på samma sätt talar hon alltid om sin mamma som just "Mamma" och inte "Lisa". Det blir kul att se Miras fortsatta språkutveckling. (Säger jag som just i skrivande stund läser en kurs i språkinlärning inom ramarna för grundkursen i lingvistik i Lund! :))

Efter en vecka med föreläsningar, uppsatsjobb, plugg och plugg så är man förtjänt av  ett par dagars vila. Dock är detta inte precis vad jag har inlett denna helg med. Till lunch i dag blev det nämligen en delikat hemlagad paj med lök och tomater, och jag passade på att göra storkok vilket betyder att tre av de fyra portionerna nu har lagts i frysen.
  I morgon blir jag hämtad av pappa klockan tre på eftermiddagen eftersom han och Cia har bjudit hem mig på middag. Därför blir det i morgon förmiddag till att slänga ihop en sats kakor att ta med sig - har redan bestämt att det blir schackrutor, en gammal och mycket omtyckt klassiker :) Eftersom det var ett bra tag sedan jag  var hemma hos pappa så tycker jag att det ska bli jätteroligt att komma dit.

Var med morsan och Matilda i Haradal i går eftermiddag för att hälsa på Lisa och Anton och så klart få se lille William. Han är verkligen jättesöt :) Tyvärr hann inte jag få hålla honom denna gång utan det var bara mamma som fick det men det kommer väl fler chanser. Det var också kul att se Mira igen. Hon, Matilda och jag gick in på Miras rum för att "leka" - det är värst vad man har barnasinnet kvar ibland. Efter lite letande hittade jag den gosedjursgris Mira fick av mig julen 2007, och hon ville faktiskt ha den så hon gick runt med den en del när vi var där. Än så länge verkar den dock inte ha riktigt lika stort värde för Mira som Nallegrisen hade för mig när jag var liten - men saker och ting kan ju ändras. Vi hann även med att fika och jag hade faktiskt slagit på stort och slängt ihop en sats rosa mandelkakor som alla, också Mira, verkade gilla. Det visade sig att det i Lisas köksskåp fanns en del burkar som egentligen var mina men som hade glömts kvar där ett bra tag och som jag fick med mig när det var dags att bege sig hem.

Då var det fredagen den trettonde. Några speglar krossade där ute? :)

Skämt åsido. Denna dag har för mig varit som vilken vanlig dag sm helst. Upp tidigt i morse givetvis för att befinna mig i Lund strax innan tio. Vad jag dock inte hade räknat med var att resan till Lund skulle bli så mycket längre än vad den brukar. De gånger jag åker direkt ner tar resan drygt trekvart vilket dock alltså inte var fallet i dag. Vi hämtade nämligen upp två passagerare i Ängelholm och det visade sig att båda skulle till Malmö. Så det blev alltså en tripp dit innan vi äntligen kunde fortsätta mot Lund. Onödigt kan tyckas, men det är tyvärr inget som man kan påverka som passagerare eller chaufför.
  Dagens föreläsning hölls på svenska eftersom utbytesstudenterna inte läser den delkurs, "Språkinlärning hos barn och vuxna", som startade i dag. Vi fick lära oss en del om vilka teorier och metoder som används inom forskning och språkinlärning. Kursen examineras runt årsskiftet och detta sker inte med salstentor utan genom en hemskrivning som vi får ut veckan innan jul och sedan har en månad på oss att göra. Så det jag precis har sysselsatt mig med är att ha börjat läsa de sidor i kurslitteraturen som är relevanta för nästa föreläsning
  Resan hem från Lund tog också ovanligt lång tid eftersom vi var och lämnade en passagerare i trakterna av Svalöv. Min första tanke var "Okej, bara detta inte tar hela eftermiddagen!" Det visste jag i och för sig att det inte skulle göra, saken var bara den att jag just denna eftermiddag hade ett ärende till vårdcentralen. En och annan där ute kan nog gissa vad det rörde sig om ... Jag gav mig ner dit i stort sett direkt när jag kommit hem från Lund och som tur var så var det inte så mycket folk där så det blev ganska snart min tur. Även om sprutan kändes så tyckte jag inte att det gjorde jätteont. Hur som helst är det skönt att ha tagit den, trots att den kan ge biverkningar.

Kände bara att jag blev TVUNGEN att skriva av mig efter att ha jobbat med uppsatsen. Det rörde givetvis FORTFARANDE de ändringar som var tvungna att göras fram till resultatdelen. Arbetet avslutades med att jag mailade iväg åbäket till handledaren - en dag för tidigt visserligen men det känns bra (?) att ha det gjort. Just nu känns slutstationen VÄLDIGT långt borta, men jag kommer nog dit förr eller senare. Jag kan knappast vara den enda studenten som alltid sitter som på nålar när det är dags för handledarträff - och knappast heller den enda som hatar sådana träffar (inget ont mot handledaren!), även om man ska se den kritik och de kommentarer man får som något konstruktivt. Jag tycker faktiskt - på något sätt - att ångest inför handledarträffar är värre än ångest inför tentor, vilket kanske beror på att jag brukar känna mig bättre förberedd inför en tenta än inför ett möte med uppsatshandledaren. Även om man till stor del använder redan inhämtade kunskaper i uppsatsarbetet så känner dock åtminstone jag att jag hittills i processen har lärt mig en del utöver faktakunskaperna.

Ledig dag i dag. Eller tja ... föreläsningsfri är ett mer passande ord. För vad kan det tänkas att man fyller dagen med i så fall? Det varierar givetvis, men just i mitt fall har dagen bestått av att fixa med den kusliga C-uppsatsen i svenska. De ändringar jag har börjat att göra berör sidorna fram till resultatdelen, med andra ord de sju första sidorna (eller något sådant ...), där jag beskriver varför jag gör denna undersökning, vad för undersökningar som tidigare har gjorts i samma ämne som min uppsats behandlar, samt hur jag har gått tillväga i min undersökning. Dessa ändringar som hela tiden ska göras är något man blir aningen trött på men tyvärr finns det inga genvägar utan det är bara att vänja sig, man lär sig faktiskt en hel del på vägen. Nästa möte med handledaren äger rum på onsdag i nästa vecka. Det är ingen hemlighet att C-uppsatsen är det svåraste jag har gjort någon gång i skolan, men det ska vara svårt på den nivån, jag hoppas dock naturligtvis att jag fixar det förr eller senare.