Linda Wahlgren

Kände bara att jag blev TVUNGEN att skriva av mig efter att ha jobbat med uppsatsen. Det rörde givetvis FORTFARANDE de ändringar som var tvungna att göras fram till resultatdelen. Arbetet avslutades med att jag mailade iväg åbäket till handledaren - en dag för tidigt visserligen men det känns bra (?) att ha det gjort. Just nu känns slutstationen VÄLDIGT långt borta, men jag kommer nog dit förr eller senare. Jag kan knappast vara den enda studenten som alltid sitter som på nålar när det är dags för handledarträff - och knappast heller den enda som hatar sådana träffar (inget ont mot handledaren!), även om man ska se den kritik och de kommentarer man får som något konstruktivt. Jag tycker faktiskt - på något sätt - att ångest inför handledarträffar är värre än ångest inför tentor, vilket kanske beror på att jag brukar känna mig bättre förberedd inför en tenta än inför ett möte med uppsatshandledaren. Även om man till stor del använder redan inhämtade kunskaper i uppsatsarbetet så känner dock åtminstone jag att jag hittills i processen har lärt mig en del utöver faktakunskaperna.