Linda Wahlgren

(Den här fantastiska boken har visserligen varit i min ägo i över tre år men det är först nu jag har haft tid att skriva en recension av den. Det finnns hur mycket som helst att säga om den så detta blir i ganska korta drag :))

 

I maj 1964 föds en pojke på Regionsjukhuset i Örebro. Det visar sig att pojken saknar såväl armar som ben. Det råd de nyblivna föräldrarna får av läkarna ges i välmenande syfte:

- Ni kan glömma den här pojken och skaffa ett nytt barn. Den här pojken kommer inte ens att kunna lära sig att sitta själv.

  Piojken, som får namnet Mikael, får komma hem till föräldrarna men tillbringar sedan långa perioder under uppväxttiden på Eugeniahemmet i Stockholm för att där lära sig att använda proteser. Den rådande uppfattningen under denna tid var nämligen att barn med skador liknande dem som Mikael föddes med, såg "mer normala" ut med proteser och att det därför skulle vara det bästa alternativet. Så småningom överger dock Mikael proteserna. I boken får vi veta att anledningen till att han föddes utan armar och ben, var att hans mamma i början av graviditeten vistades i skogstrakterna i Lindesberg, där man hade använt växtbekämpningsmedlet Hormoslyr för att ta död på sly.

  Vi får även veta villket enormt stöd den unge Mikael hade i sin mamma Merit, sin nu avlidne pappa Bengt samt sin 16 månader yngre syster Marie. Just relationen till pappan framkommer i kapitlet "Jag Förstår Det Nu". I detta kapitel publiceras en text som Mikael skrev och som lästes upp vid minnesstunden efter pappa Bengts begravning hösten 2007. Just det kapitlet blev jag otoligt gripen av när jag läste det och jag vet att många med mig som har läst boken, har upplevt samma sak.

  Ytterligare en person som har varit väldigt betydelsefull för Mikael är Birgitta, en gymnastiklärare som sattes in för Mikael när han gick i fjärde klass och hade bestämt sig för att inte vara med på gymnastiken i skolan eftersom han skämdes inför klasskamraterna på grund av sin funktionsnedsättning. Det dåliga självförtroende Mikael kände, vände nu uppåt i och med att Birgitta kom in i hans liv:

- Jo, du kan, sa hon. Du vet inte om du kan förrän du har försökt!

  Det här har varit och är fortfarande en stor drivkraft för Mikael och något han framhåller när han reser runt landet och föreläser om "Tankens Kraft- Att Välja Livet". Förutom att han jobbar som föreläsare kan nämnas att han är gift med Christina och tillsammans har de fyra barn: Sara som är född 1994, Simon som är född 1998, Linus som föddes 2004 och Livia, som föddes 2010 och alltså inte fanns när boken kom ut. Mikael har även medverkat i dokumentären "Armlös, Benlös, Makalös" som har gått ett par gånger på TV.