Linda Wahlgren

När detta skrivs har jag precis jobbat en del med min C-uppsats i svenska - eller närmare bestämt så har jag fortsatt jobba på de ändringar som behöver göras innan den slutliga versionen lämnas in. Igår fick jag dessutom ett mail med den uppsats jag ska opponera på nästa onsdag. Uppsatsens titel är "Svenska språket på export" och är faktiskt en D-uppsats, som enligt min handledare "borde passa bra" eftersom språkinlärning var en av delarna i den lingvistikkurs jag läste i höstas. Trots att jag, när jag fick uppsatsen, hade arbetat en hel del med min egen uppsats så började jag läsa igenom den uppsats jag ska opponera på direkt när jag fick den. Tyckte först att den verkade svår, men å andra sidan är det ju bra att börja förbereda sig i tid och jag har faktiskt redan fyllt ungefär en A4-sida med kommentarer. Den person soom har skrivit uppsatsen har undersökt hur japaner som studerar svenska i Japan och kineser som studerar svenska i Kina, efter två års studier i språket har utvecklat sina kunskaper. För att få svar på detta har författaren granskat ett urval texter som studenterna har skrivit - det handlar i samtliga fall om att i skriftlig form återge en valfri saga - och ett resultat som framkommer är att de kinesiska studenterna visar sig ha kommit längre än  de japanska studenterna när det gäller att lära sig svenska. Jag har som sagt bara börjat titta på uppsatsen men tycker att det än så länge går bra. Dessutom tycker jag att det ska bli skönt att snart äntligen få lämna in den slutliga versionen av min egen uppsats, som har genomgått en hel del jobb även efter oppositionen som ägde rum för cirka en månad sedan. Jag har visserligen många gånger upplevt skrivandet av C-uppsats som något väldigt svårt men tror ändå att det blir vad man gör det till. Det ska ju som sagt vara svårt, men å andra sidan så har jag försökt vara så noggrann som möjligt i och med att jag har jobbat med ett väldigt omfattande material.