Linda Wahlgren

När detta skrivs sitter jag i Språk- och Litteraturcentrums bibliotek och har just haft tenta i talkommunikation. Som tur var kände jag mig cirka tusen gånger säkrare denna gång än vad jag gjorde för en vecka sedan när tentan i "Språkets struktur och funktion" skrevs, så jag hoppas ju redan nu att resultatet blir därefter. (Jag kan dock inte säga att mina tidigare inhämtade kunskaper i fonetik och fonologi från svenskkursen på högskolan i Helsingborg har saknat betydelse för mig i den nyss tenterade kursen!) Nitton frågor var det på dagens tenta, det var någon enstaka jag kände mig något osäker på men tror som sagt att jag i det stora hela fixade det bra, märkväl tror - men som min konfirmationspräst sa vid konfirmationen för drygt elva år sedan; "man kan ju alltid hoppas". Frågorna på tentan berörde till övervägande del rena faktakunskaper ("Hur beskriver man vokalen "y" i artikulatoriska termer?") och den allra sista frågan bestod i att vi skulle tolka ett så kallat spektrogram, vilket man kan säga är som ett diagram där den lodräta axeln visar ljudets frekvens mätt i Hertz, den vågräta axeln visar tiden och ljudets frekvens visas genom olika svärtningsgrad. (Tyckte faktiskt första gången jag såg ett spektrogram att det var något avancerat men har - anser jag själv - tränat upp den förmågan under kursens gång och hoppas som sagt att det kommer att ge utdelning denna gång.)
Det verkar dessutom - tvärtemot vad jag trodde - som att jag faktiskt klarade den tenta i "Språkets struktur och funktion" som skrevs för en vecka sedan. Jag sprang nämligen precis på läraren i den kursen, och han sa att han vid rättningen av tentorna hade märkt att han faktiskt hade lagt ribban på en aningen för hög nivå. Tydligen var det någon fråga som nästan ingen hade fattat riktigt. Detta att nivån var lite för hög var tydligen också något som läraren alltså beaktade när han rättade tentorna. Det känns hur som helst skönt att ha fått veta att man har klarat det :)