Linda Wahlgren

... till exempel att mikrofonen mitt i alltihop strejkar så att man inte får fram ett ljud, ja ni fattar vad jag menar :) Nu var det dock inte riktigt detta som inträffade när jag i eftermiddags övade inför scenkvällen som äger rum i morgon kväll. Det var sagt att jag skulle repetera vid kvart över fyra, det blev dock någon kvart senare på grund av att Cecilia (lägerledaren som kompade mig) höll på att planka ackorden till låten. Så det blev alltså först vid halv fem som vi körde igång. Tyvärr kändes min hals ungefär som om jag svalt ett gäng knappnålar, men det gick ändå oväntat bra att sjunga låten. Så när jag är ungefär mitt i låten öppnas plötsligt dörren till aulan, och Paul Skoog - som 2003 spelade in just den låten jag sjöng - kommer in för att hämta en sak i förrådet. Jag sneglade på Cecilia. Ingen av oss vågade skratta åt detta men jag såg allt att hon log :) Även om det faktiskt var aningen pinsamt så var det ju lite roligt också. Lyckligtvis kunde jag sjunga igenom resten av låten utan att tappa något av texten, vilket i sin tur gjorde att jag nu känner mig ännu mer säker inför morgondagens kvällsprogram. Enligt Cecilia verkar jag känna mig väldigt säker med låten, och ja ... det stämmer ju faktiskt eftersom jag har sjungit den ett antal gånger på Furuboda och dessutom två gånger på kulturkvällar på biblioteket i Ängelholm.