28 juni

En av de obehagligaste saker som finns är att se människor ledsna, som man aldrig har sett ledsna förr. Så var det på gudstjänsten i förmiddags. Efter psalmsång, musik och volontären Hanna Perslidens betraktelse var det nämligen dags för Matilda Andin att säga några ord. Vi såg allihop att hon var ledsen och hon kämpade mot tårarna när hon berättade att en av mina gymnasiekompisar, som tidigare år har varit lägerledare på Furuboda, ligger nedsövd på sjukhuset i Örebro. Det var den här kvinnans man som sände ett SMS till Matilda om hur läget var :( Denna kvinna, som är ett drygt halvår äldre än jag, har nämligen en mycket ovanlig sjukdom - Hashimotos encephalit - som medför kramper. (På hennes Facebook-sida har jag läst att hon är den femtonde personen i hela världen som fått denna diagnos!) Jag pratade med lägerledaren Lisa Karlsson Fredlund vid lunchen och enligt henne är det än så länge ingen fara för den nedsövda kvinnans liv. Nu hoppas vi alla att detta får ett lyckligt slut. Sänder en tanke till Elisabet och hennes nära och kära <3

... kände bara att jag var tvungen att blogga av mig ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0