Nallegrisen x 2
Igår när jag höll på att laga mat ringde Lisa helt oväntat och sa att hon och Matilda hade fixat en "present" till mig och att de skulle komma över "om någon kvart eller så". Detta med "present" gjorde mig aningen nyfiken men samtidigt tyckte jag på ett sätt att de var fel ute - jag kunde inte komma på en enda anledning till att jag var värd något i den vägen. När alla tre väl dök upp - Mira var naturligtvis med - och jag såg Vero Moda-påsen som Lisa hade trodde jag att det rörde sig om ett klädesplagg, så jag sa ingenting förrän Lisa tog upp påsens innehåll. Det var - vilket jag först tyckte var fjantigt - en gosedjursgris, mer exakt en Nallegris liknande den jag fick som bebis av Morfar, skillnaden var att den här var helt oanvänd. Det visade sig att Lisa och Matilda hade fått tag på den från lasarettets röntgenavdelning (!) i vars lekhörna den har funnits fram tills nu. När jag satte båda kramdjuren i min soffa - "gamla" och "nya" Nallegrisen - syntes verkligen skillnaden mellan dem. Den gris jag fick av Morfar för nästan 25 år sedan har varit med i alla år och i stort sett överallt, vilket naturligtvis syns på den genom att den nu är väldigt sliten, dessutom har den tappat både svansen och vänstra ögat, vilket jag för några år sedan åtgärdade genom att dels sy en ny svans av en tygbit hemifrån, dels fixa till ett nytt öga av garn. Trots detta har jag aldrig - och kommer sannolikt heller aldrig ha - tanken på att göra mig av med den. Eftersom jag har blivit fullkomligt galen i att fotografera har jag även tagit en del bilder på "gamla" Nallegrisen. Alla dessa bilder finns i min kamera, och när Lisa fick se dem skulle hon ju givetvis kommentera dem: "Här ser ni mig med favoritkudden (en kudde från Indiska, min anm.)" och så vidare. Roligt hade vi i alla fall.
Det är konstigt vad många minnen man förknippar olika saker med, och att dessa saker på grund av det värde de har för personen, hänger med i hur många år som helst utan att man får tanken på att göra sig av med dem. Som exempel kan jag ta den grötslev jag höll föredrag om i skolan i slutet av vårterminen. Nu har den ju varit med betydligt längre än min Nallegris, ändå har de två sakerna det gemensamt att de är förknippade med minnen och har fått ett mycket positivt värde för människor runt omkring.
Det är konstigt vad många minnen man förknippar olika saker med, och att dessa saker på grund av det värde de har för personen, hänger med i hur många år som helst utan att man får tanken på att göra sig av med dem. Som exempel kan jag ta den grötslev jag höll föredrag om i skolan i slutet av vårterminen. Nu har den ju varit med betydligt längre än min Nallegris, ändå har de två sakerna det gemensamt att de är förknippade med minnen och har fått ett mycket positivt värde för människor runt omkring.
Trackback
