10 juli

Idag var det sista dagen på Solskenslägret och därmed dags att skiljas från alla gamla och nya vänner. Även om det naturligtvis var väldigt sorgligt så var jag faktiskt mindre ledsen i år än förra året. Min taxi kom i tid, resan hem gick bra och nu sitter jag hemma vid min dator och skriver. Har slängt in en massa tvätt i tvättmaskinen och torktumlaren och funderar på att ringa mamma när detta inlägg är skrivet.

Igår var det alltså Solskenslägrets finalkväll med det obligatoriska lägerbålet som ägde rum i den så kallade Friluftsaulan uppe i skogen. Programmet för lägerbålet innehåller varje år en hel del, in i det sista, hemliga nummer som ledarna står bakom. Denna gång innehöll programmet bland annat intervjuer av ett lite udda slag. En av lägerledarna intervjuade nämligen en ledare i taget - men den ledare som blev intervjuad var utklädd till en annan ledare och vi i publiken fick genom de ledtrådar som gavs i intervjun (ledarens hemort, intressen och så vidare) gissa oss till vilken ledare det rörde sig om. (Ledare A intervjuade alltså ledare B som i sin tur var förklädd till ledare C.) Det blev en hel del skratt under detta moment.

Efter programmet i Friluftsaulan gick vi tillbaka till Furuboda där det serverades grillad korv med bröd utanför matsalen. Därefter flyttade vi inomhus för att inta efterrätten i form av jordgubbar och grädde. Efter en del mingel meddelade en lägerledare att det återigen var dags att sätta på karaokemaskinen, och de som ville kunde gå till aulan där det arrangerades disco. Jag tillhörde dem som valde att sjunga karaoke - alla andra som ställde upp var väldigt duktiga - och jag var faktiskt uppe på scenen inte bara en utan två gånger. Första gången gav jag mig på något så svårt som Carolas "Evighet", vilket dock publiken verkade gilla. Har aldrig sjungit den inför publik innan. Andra gången jag var uppe på scenen var det i sällskap med lägerledaren Mattias Engström som behövde en duettpartner till Ted Gärdestads "Jag vill ha en egen måne". Att jag ställde upp beror delvis på att jag tycker att Mattias har en mycket bra sångröst. Karaokesjungandet avslutades med att Micke F sjöng Björn Afzelius "Tusen bitar", vilket var ... ja, det syntes ju att han hade kul på scenen åtminstone. Innan framförandet erkände han dessutom att han var "väl medveten om att han inte har världens bästa sångröst", men jag tycker att det var modigt av honom att våga ställa sig på scenen och sjunga. Efter karaokestunden bar det av till aulan där vi dansade ända tills efter klockan tolv på natten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0